Lite om nyckelharpans historia och utveckling

 

Detta är ett utdrag ur Sören Åhkers byggbeskrivning "Bygg Sveriges Nationalinstrument". På hans hemsida går det att beställa en byggbeskrivning med ritningar samt allt material man behöver. Vill du hellre köpa ett av hans byggen så går det också bra. Sören Åhkers hemsida rekommenderas.

 

                        Vi känner till 15 bilder från medeltiden med instrument som anses föreställa nyckelharpor. Den äldsta bilden är från Gotland och återfinns i Källunge kyrka. Den dateras till år 1350. I en kyrka i Danmark finns två nyckelharpor avbildade, en finns i Skåne och en finns i Medelpad. De övriga bevarade och identifierade bilderna finns i Uppland.

 

                        Den äldsta bevarade nyckelharpan vi känner till, bär årtalet 1526. Den finns på Zornmuséet i Mora. Det är en enkelharpa med en melodisträng men utan resonanssträngar. Från början var den försedd med 12 nycklar ordnade i en rad och två bordunsträngar (klingar ständigt med melodien och stryks an av stråken ). Den har en konstruktion med svepta sarger. Sättet att bygga med separat svept sarg verkar ha försvunnit under 1600-talet. En annan tillverkningsmetod fortlevde som innebar att en stock gröptes ur och i ett enda stycke bildade botten, väggar, hals och skruvplatta. Sannolikt förekom båda sätten att bygga parallellt under medeltiden, men det var den sist beskrivna metoden som kom att leva kvar ända in på 1900-talet. Det är intressant att notera att tillverkning med separata sarger och botten återkommit i vår egen tid och nu dominerar helt.

 

                        Från 1600-talet finns två nyckelharpor bevarade, den ena är från Finland och den andra är från Norge. Båda är så kallade mixturharpor, det betyder att intill melodisträngen ligger en annan sträng och varje nyckel har två löv. Utom dessa två strängar fanns även två bordunsträngar.
 

                        Resonanssträngar anses ha introducerats i Skandinavien på 1600-talet. Resonanssträngar kallas underliggande strängar som inte kommer i kontakt med stråken. Dessa förstärker klangen när motsvarande ton ljuder från en spelsträng.

 

                        Under 1700-talet utvecklades kontrabasharpan. En andra melodisträng tillfördes och placerades så att de båda melodisträngarna blev yttersträngar på var sida om bas och bordunsrängarna. I likhet med föregångarna hade den en rad med nycklar. Varje nyckel var försedd med två löv.

 

                        Under 1800-talets första del t ycks man ha börjat göra ändringar på mixturhapan. Man tog bort ett och annat löv och kunde då variera ackorden om man tryckte in två nycklar samtidigt. Man gjorde också en banbrytande förändring som innebar ett stort steg mot de moderna modellerna. För första gången utrustades instrumentet med ett par nycklar i en andra rad under den första. Härigenom var silverbasharpan född. Men namnet silverbasharpa fick den först när Mats Wesslén vidareutvecklade den och en silveromspunnen bassträng användes. Det utvecklades även andra typer som var kombinationer av tidigare beskrivna modeller t.ex. kontrabasmixturharpa och kontrabasharpa med dubbellek.

 

                        År 1925 uppfann en spelman vid namn August Bohlin föregångaren till våra moderna kromatiska nyckelharpor ( som går att spela i alla tonarter). I en tredje rad placerade han fyra nycklar vars löv påverkade g-strängen. Eric Sahlström vidareutvecklade under 1940-talet Bohlins harptyp till våra moderna kromatiska harpor. Det finns även fyrradiga harpor men de har ej fått någon större spridning, det är Eric Sahlströms typ som är den vanligaste. För den intresserade finns det mer fördjupande kunskap i bl.a. Jan Lings bok Nyckelharpan och Gunnar Ahlbäcks bok Nyckelharpsfo

Nyckelharpa byggd av Eric Sahlström